Jägarexamen – frågor om viltvård

Förklaring: Med avledande utfodring försöker man hålla vildsvinen borta från känsliga grödor under en begränsad period, till exempel vid sådd eller mognad, genom att erbjuda foder på lämplig plats i skogen. Metoden bör kombineras med jakt nära grödorna och anpassas så att den inte bidrar till att stammen växer. Utan samordning med grannar kan den ge motsatt effekt.

Förklaring: Enligt jaktlagen ska viltet vårdas så att arterna bevaras och stammarna utvecklas lämpligt, och i viltvården ingår både stödjande åtgärder och att anpassa jakten efter tillgången. Lagen lägger ansvaret för att åtgärderna utförs och att anpassningen sker på markägaren och jakträttshavaren. Myndigheterna styr och följer upp, men det praktiska ansvaret ligger lokalt.

Förklaring: Lagen om viltvårdsområden skyddar ägare till fastigheter som själva är lämpliga enheter för viltvård. En sådan fastighet får inte anslutas till ett viltvårdsområde utan ägarens samtycke, och detsamma gäller flera fastigheter med samma ägare. Mindre fastigheter kan däremot under vissa förutsättningar tas med även mot ägarens vilja.

Förklaring: Foder till vilt omfattas av foderlagstiftningen, och Jordbruksverket är tydligt: det är förbjudet att utfodra vilda djur med matavfall, från hushåll lika väl som från restauranger. Skälet är smittskydd: viruset som orsakar afrikansk svinpest överlever länge i kött- och charkprodukter, och vid utbrottet i Fagerstatrakten 2023 misstänktes smittan ha kommit in via avfall som vildsvin kommit åt. Använd obearbetat vegetabiliskt foder som spannmål, majs eller rotfrukter, och håll dig till de mängder som gäller där du jagar.

Förklaring: Beslut om områdesjakt, gemensamhetsjakt och avskjutning ska enligt lagen om viltvårdsområden fattas på föreningsstämman, och föreningen får fatta sådana beslut bara om stadgarna medger det. I dessa frågor har bara de medlemmar som är fastighetsägare rösträtt, med en röst vardera om inte någon begär röstning efter areal. Ingen får rösta för mer än en femtedel av röstetalet på stämman.

Förklaring: Enligt Jordbruksverket får hela eller delar av vilda landlevande djur, till exempel från jakt eller trafikolyckor, användas som foder till rovdjur utan anmälan. Användningen är begränsad till kommunen där djuret dog och angränsande kommuner, och djuret får inte misstänkas bära på smitta eller vara förorenat. Vid åtling gäller dessutom Naturvårdsverkets regler om mängder.

Förklaring: Toppskott är det som älgen helst tar, och en skadad topp kan ge bestående stamfel. Mekaniska toppskydd eller viltavvisande medel på toppskotten kan minska skadorna de första åren. Det långsiktiga arbetet handlar dock om att hålla en balanserad viltstam och att se till att det finns gott om annat bete.

Förklaring: Vintertid kan man ge älg och andra hjortdjur naturligt bete genom att fälla lövträd som asp, sälg och rönn. Djuren betar kvistar, knoppar och bark från de fällda träden, som annars skulle vara utom räckhåll. Åtgärden avlastar samtidigt tallungskogen och kräver inget främmande foder.

Förklaring: Enligt lagen om viltvårdsområden är fastighetsägarna medlemmar i föreningen. Den som på grund av upplåtelse har rätt att jaga på en fastighet i området under minst ett år ska på begäran antas som medlem under upplåtelsetiden, om inte särskilda skäl föranleder annat. I vissa frågor, som områdesjakt, är det dock bara fastighetsägarna som har rösträtt.

Förklaring: Enligt lagen om viltvårdsområden får ett beslut om ändring av stadgarna i de frågor lagen räknar upp, bland annat jaktens bedrivande och avgifter, inte tillämpas innan det har fastställts av länsstyrelsen. Ändringen måste dessutom ha fattats på två stämmor i följd utan att för många fastighetsägare bestridit den. På så sätt skyddas minoriteten.

Förklaring: Mindre mängder vegetabiliskt foder som sköts ordnat, som höhäckar, saltstenar och viltåkrar, kräver ingen anmälan. Ett helt lass med betor räknas däremot som en större mängd, och då ska utfodringen anmälas till länsstyrelsen. Det finns ingen fast gräns, utan bedömningen görs från fall till fall.

Förklaring: Grenhögar och vindfällen fungerar som skydd för hare, småvilt, fåglar och smådjur mot kyla, blåst och rovdjur. I kantzoner kan sådana högar vara ett enkelt sätt att skapa skydd utan kostnad. Ris får dock inte läggas så att det skapar brandrisk eller hindrar vägar och diken.

Förklaring: Bilaga 4 till jaktförordningen tillåter jakt på fälthare i handelsträdgård, yrkesmässig fruktodling eller plantskola under 1 januari–15 april om det behövs för att förhindra skador på träd eller trädplantor. Om anläggningen är inhägnad så att hare inte kan ta sig in eller ut får fälthare jagas där hela året. Perioden täcker den del av vintern och våren när harens gnag är störst och den allmänna jakttiden har tagit slut.

Förklaring: Källor, bäckar och sumpskogar är fuktiga och ofta mycket artrika miljöer. De ger insektsföda, skydd och vinterföda i form av alknoppar och hängen åt arter som järpe och morkulla. Att lämna dem orörda vid skogsbruk är både en natur- och viltvårdshänsyn.

Förklaring: I ett öppet slättlandskap saknar fältfåglarna skydd mot blåst, kyla och rovfåglar. Buskridåer, häckar och täta snår som ligger nära foderplatser och stubbåkrar ger vinterskydd som gör att fåglarna klarar sig bättre. Rovfåglar är fredade och får inte skjutas.

Förklaring: Jaktlagen räknar uttryckligen upp länsstyrelsens beslut om förbud mot eller villkor för utfodring som ett av de beslut som får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. För prövning i kammarrätten krävs prövningstillstånd. Ofta förenas beslutet med ett förordnande om att det gäller direkt, även om det överklagas.

Förklaring: En viltåker lockar vilt och bör därför ligga där det inte leder till trafikolyckor eller skador på andras grödor och plantor. En plats vid ett skyddat bryn eller en glänta en bit in i skogen ger viltet både föda och skydd. Markägarens medgivande krävs alltid.

Förklaring: Älgvårdsfonden bildas av fällavgifterna (52 a–52 d §§ jaktförordningen). Enligt 42 § NFS 2011:7 kan bidrag till viltvård, information och utbildning lämnas för inventering, information om skadeförebyggande åtgärder och viltolyckor samt utbildning i viltvårdsfrågor, inklusive anläggning och upprustning av älgskyttebanor. Fonden betalar också länsstyrelsens administration av älgjakten och älgförvaltningsgruppernas arbete.

Förklaring: Efter skörd blir åkrarna ofta helt kala, och då försvinner både skydd och föda för hare, rapphöna och fasan. En mellangröda eller fånggröda ger grönt bete, skydd och insekter långt in på hösten och minskar dessutom näringsläckaget. Därför är den en viltvårdsåtgärd som också gynnar odlingen.

Förklaring: En blandning av grödor med olika utvecklingstid ger bete från försommaren till långt in på vintern. Klöver ger protein, havre ger energi och kål och rybs står kvar över vintern. En viltåker som bara består av en gröda som skördas ger föda under kort tid.