Hönsfåglar
Orre (Lyrurus tetrix)
En skogshöna som trivs i omväxlande miljöer med myrar, ungskog och björk. Orren är den skogshöna som jagas mest efter riporna.
Jaktstatus: Allmän jakttid i större delen av landet (inte på Gotland); kortare tider i södra Sverige


Kännetecken
- Tuppen är svart med blå glans, vita vingband, vit undergump och lyrformad stjärt
- Tuppen har röda ögonbrynsfläckar (rosor) som sväller vid spel
- Hönan är gråbrun och tvärvattrad med kluven stjärt och smalt vitt vingband
- Mindre än tjädern; flyger med snabba vingslag och glidflykt
Förväxlingsarter
Orrhönan förväxlas med tjäderhöna, som är större och har rostbrunt bröst och ljusa 'hängslen' på ryggen.
Levnadssätt och föda
Äter björkknoppar och hängen på vintern och bär, skott och blad på sommaren. Spelar på mossar, isar och åkrar på våren. Tillbringar kalla vinternätter i snöhålor.
Spår och spillning
Tretåiga spår och snöhålor med spillning där fågeln har övernattat. Tupparnas bubblande spel hörs långt på våren.
Jakt och regler
Kulpatron klass 4 är inte tillåten för orre – använd lägst klass 3 eller hagelgevär i kaliber 12, 16 eller 20. På hösten jagas orre med stående eller stötande fågelhund eller skällande hund; vintertid är toppjakt med kula vanlig. Att spara lövträd och sumpstråk gynnar arten.
Fler arter i gruppen hönsfåglar
Källor
- Orre – Svenska Jägareförbundet
- Jaktförordning (1987:905), ändrad t.o.m. SFS 2026:1693 – Riksdagen
- NFS 2023:8 om vapen, vapentillbehör och ammunition för jakt – Naturvårdsverket
Jakttider och regler ändras. Kontrollera alltid aktuella bestämmelser i jaktförordningen och hos länsstyrelsen innan jakt.