Jägarexamen – frågor om artkännedom

Förklaring: Dalripan lever främst i fjällbjörkskog, videsnår och på myrar i skogslandet. Fjällripan håller till högre upp, på steniga och karga kalfjällsområden ovanför trädgränsen. Livsmiljön är ofta en bra ledtråd när du ska skilja arterna åt.

Förklaring: Grågås och kanadagås har allmän jakttid den 11 augusti–31 januari i hela landet, utom i gränsälvsområdet i Norrbotten där jakten börjar den 20 augusti klockan 11. Bläsgås har jakttid bara i Skåne, och sädgås och vitkindad gås saknar allmän jakttid.

Förklaring: Forskning visar att de flesta skador som gäss orsakar under hösten och vintern kan kompenseras av växterna. Bete under våren är svårare för plantorna att kompensera och kan därför ge större skördeförluster. Det påverkar när skrämsel och skyddsjakt gör mest nytta.

Förklaring: Gråsälen är Sveriges största säl, och dess huvudform är det bästa kännetecknet: profilen går i en nästan rak linje från den låga pannan till den ganska långa nosen. Knubbsäl och vikare har en konkav profil med markerad panna och kortare nos. Gråsälen är den vanligaste sälen i egentliga Östersjön.

Förklaring: Stjärtandhanen har en lång, nålformad stjärt, ett chokladbrunt huvud och en vit strimma som löper upp längs halssidan. Arten är slank och elegant. Stjärtanden saknar allmän jakttid.

Förklaring: Simänder som gräsand, kricka och bläsand kan lyfta nästan lodrätt direkt från vattenytan. Dykänder som knipa, vigg och skrakar har mindre vingar i förhållande till kroppen och behöver springa på vattnet en bit för att komma upp. Simänderna "tippar" när de äter, medan dykänderna dyker helt.

Förklaring: Två unga björnar tillsammans är ofta syskon som fortfarande följer sin mor, även om hon inte syns just då. Ungar som följer björnhona omfattas inte av licensjakten, oavsett deras ålder. Därför bör du avstå om du inte säkert kan utesluta att de följer en hona.

Förklaring: Kronhjortens brunst infaller i september–oktober och hjorten brölar då ett djupt, utdraget läte som hörs långt. Dovhjortens brunst kommer senare, i oktober–november, och hjorten ger då ifrån sig ett grymtande, snarkande läte. Älgtjuren grymtar kort och dovt och älgkon stönar, medan rådjuret skäller kort och hundlikt.

Förklaring: Klippduvan och många förvildade tamduvor har en tydlig vit övergump som syns när de flyger bort från dig. Ringduva och skogsduva har grå övergump. Tamduvan får jagas enligt bilaga 4, till exempel i anläggningar eller vid flygplatser, men har ingen allmän jakttid.

Förklaring: Brunandhanen har rödbrunt huvud, svart bröst och ljust grå kropp. Brunandhonan är brunaktig och kan förväxlas med vigghonan. Brunanden saknar allmän jakttid.

Förklaring: Skogsharen byter till en vit vinterpäls i större delen av landet, men öronspetsarna förblir svarta. Svansen är helt vit året runt. Den svarta svansovansidan hör i stället till fältharen.

Förklaring: Morkullan har breda, mörka tvärband över bakhuvudet, medan enkelbeckasinen har längsgående ljusa och mörka ränder på hjässan. Morkullan är också större, kraftigare och mer rundvingad. Skillnaden är viktig eftersom morkullan har allmän jakttid men enkelbeckasinen inte.

Förklaring: Oavsett om målet är att stammen ska öka, minska eller vara oförändrad bör jakttrycket på bock minska. En hög andel bockar ger en skev könsfördelning och få äldre bockar, medan kiden är den del av stammen som bäst tål uttag. Vanliga råd är en stor andel kid och en jämn fördelning mellan könen på de vuxna djuren.

Förklaring: Lodjuret är vårt enda vilda kattdjur. Det känns igen på de svarta örontofsarna, den korta svansen med svart spets, de långa benen och de kraftiga polisongerna. Pälsen är gråbrun till rödbrun och ofta fläckig.

Förklaring: Orrtupparna samlas på våren på öppna myrar, isar eller hyggen och spelar med ett bubblande, kuttrande läte som hörs långt. Mellan bubblandet hörs fräsande läten. Tjäderns spel är mer dämpat och sker inne i gammal skog, och tranornas rop är trumpetande.

Förklaring: Grundregeln i jaktlagen är att allt vilt är fredat. Jakt får bara bedrivas om det finns en jakttid i jaktförordningens bilagor eller ett särskilt beslut om licens- eller skyddsjakt. Därför måste jägaren kunna artbestämma säkert och veta vilka arter som har jakttid; en art som inte står i bilagorna är fredad oavsett hur vanlig den är.

Förklaring: Renen är det enda hjortdjuret i Sverige där båda könen normalt har horn. Alla renar i Sverige är tamrenar som ägs av renskötare, så de är inte vilt och får inte jagas. Att känna igen renen är viktigt vid jakt i renskötselområdet.

Förklaring: Vigg har allmän jakttid den 21 augusti–31 januari i hela landet utom gränsälvsområdet i Norrbottens län, där jakten börjar redan den 20 augusti kl. 11.00. Bergand, brunand och svärta finns inte bland de allmänna jakttiderna och är fredade. Flera av dem liknar jaktbara arter, så artkännedomen är avgörande.

Förklaring: Rödräven parar sig i januari–februari, och valparna föds efter cirka 52 dagars dräktighet, oftast i april. De föds i ett gryt och börjar komma ut ovan jord efter ungefär en månad. Under försommaren kan man se valparna leka utanför grytet.

Förklaring: Rödrävens parningstid infaller i januari–februari, och då hörs rävarna ofta med hesa skrik och korta skall, särskilt nattetid. Valparna föds sedan i april. Rådjurets brunst är på sommaren och kattugglans hoande låter helt annorlunda.